Jag har ganska nyligen gått med i Twitter utan att läsa i genom användaravtalet - som vanligt. Eftersom vi skulle välja en tjänsts användaravtal så blev det Twitters.
Jag måste säga att om man jämför med många andra Terms of Service, så är det här ganska lättläst och klart. Utprintat är det 2,5 sidor med normalstor font. Poäng till Twitter!
Först räknar man upp 10 punkter med Basic Terms. Man måste var 13 år, man har ansvar för vad man gör, sitt lösenord o.s.v. Om man ska säga det enkelt handlar det om att man ska uppföra sig. Om man inte följer reglerna kan de stänga ner ens Twitter-konto. Twitter har inte ansvar för något som publiceras av användarna på deras sidor. Man använder Twitter på egen risk, läser jag. Ok, allt verkar bra hittills.
Sedan följer 6 punkter med General Conditions där jag får lära mig att Twitter har rätt att ändra eller avsluta tjänsten när som helst. De kan också ändra användaravtalet och om ändringarna är stora meddelar de användarna via e-post. Vad som är stora ändringar bestämmer de själva, dock med "common sense".
De kan också neka personer att utnyttja tjänsten och de kan, men måste inte, ta bort material som kan anses stötande. Den näst sista punkten handlar om upphovsrätt: man måste länka till twitter om man använder text etc. därifrån på andra webbsidor. Om man använder en annan persons namn eller ett förtagsnamn som sitt användarnamn har twitter rätt att ta tillbaka användarnamnet. Även de här punkterna tycker jg verkar vettiga. Inget konstigt ännu.
Slutligen finns 3 punkter om copyright. Det material som man har på twitter är ens eget. Man kan när som helst ta bort sin profil: den text och de bilder man har lagrat där försvinner då. Den sista punkten handlar om brott mot upphovsrätten.
Jag läser längst ner att Twitters terms är inspirerade, med tillstånd, av Flickr.
Jag tycker att Twitters användaravtal är vettigt. Man äger det man skriver och laddar upp och kan ta bort sin profil om man själv vill.
Det finns även en Privacy Policy , som är något jobbigare att läsa. För att registrera sig krävs fullständigt namn, användarnamn, lösenord och e-postadress: detta behövs för att tjänsten ska kunna användas. Övrig information är valfri. Namn och användarnamn syns i profilen.
Twitter kan använda den kontaktinformations som man anger för marknadsföring och information, men det är möjligt att klicka "unsubscribe". Viss typ av data lagras varje gång man går in på sidan, t.ex. webbrowser, IP-adress, land. Personlig information kan ges vidare till tredje part som är involverade i sidans upprätthållande, eller om det handlar om en brottsutredning.
Man kan styra vad man fyller i om sig själv på sidan, man kan också välja att bara vissa personer får se ens updates. Om man vill vara mer anonym än så antar jag att man inte har intresse av att ha en Twitter-sida. Man väljer också själv vad man skriver i sina updates.
Det finns vissa bibliotek som använder Twitter för att informera. Jag ser inga direkta faror med detta så länge man använder tjänsten med sunt förnuft.
söndag 15 mars 2009
Uppgift 10.1/Cyberhot
Jag läste veckans artikel om cyberhot, Emerging Cyber Threats Report for 2009 och jag tyckte den var riktigt intressant. Den innehöll den fem största hoten och utmaningarna inom informationssäkerhet under 2009. Nu skulle vi inte diskutera själva artikel utan skriva om sådant som vi själva ser som cyberhot. Men artikeln och mina egna åsikter passar faktiskt ganska bra ihop.
Det som jag ser som ett hot är att man omedvetet kan installera malware genom att klicka på länkar och meddelanden som kommer fråm människor man känner, t.ex. via Facebook. Jag brukar vara ganska försiktig med vad jag klickar på men det är lite sneaky när det ser ut att komma från kompisar. Jag läser i artikeln att de ytterligare kommer att göra attackerna mera lokala och personliga. Snart kan man inte lita på något, eller?
Som så många andra funderar jag också på frågor som handlar om hur man ska kunna hålla saker privata på nätet, t.ex. kreditkortsinformation, bankkoder o.s.v. Är mina lösenord säkra? Nej, knappast. Det var inte länge sen jag fick meddelande från Spotify att de hade haft problem med säkerheten och att mitt lösenord och all information som jag hade lagrad där eventuellt har hamnat i fel händer. Vi blev uppmanade att byta lösenord till Spotify och andra tjänster där vi använder samma lösenord. Jag vet inte vad någon skulle göra med informationen som fanns där, men det gjorde mig i alla fall påmind om att det kan hända vad som helst.
Det som jag ser som ett hot är att man omedvetet kan installera malware genom att klicka på länkar och meddelanden som kommer fråm människor man känner, t.ex. via Facebook. Jag brukar vara ganska försiktig med vad jag klickar på men det är lite sneaky när det ser ut att komma från kompisar. Jag läser i artikeln att de ytterligare kommer att göra attackerna mera lokala och personliga. Snart kan man inte lita på något, eller?
Som så många andra funderar jag också på frågor som handlar om hur man ska kunna hålla saker privata på nätet, t.ex. kreditkortsinformation, bankkoder o.s.v. Är mina lösenord säkra? Nej, knappast. Det var inte länge sen jag fick meddelande från Spotify att de hade haft problem med säkerheten och att mitt lösenord och all information som jag hade lagrad där eventuellt har hamnat i fel händer. Vi blev uppmanade att byta lösenord till Spotify och andra tjänster där vi använder samma lösenord. Jag vet inte vad någon skulle göra med informationen som fanns där, men det gjorde mig i alla fall påmind om att det kan hända vad som helst.
Föreläsningen
Jag är lite "efter" med kommentarerna till föreläsningen i Second Life, men jag tänkte ändå skriva lite. Jag tyckte det var intressant och roligt att testa att ha en föreläsning i en virtuell värld. Jag hade inga problem med tekniken och tyckte överlag att det gick problemfritt. Sen vet jag inte riktigt om det gav mig något att ha min avatar där i föreläsningssalen tillsammans med de andras avatarer. Visst var det ju lite skojigt, men det var ju ändå själva föreläsningen som var det intressanta. Men tja, varför inte? Kanske det ändå gav mera en känsla av att vi alla var där? Jag vet inte. Jag uppskattar ju mest att jag slapp åka på den utomordentligt tråkiga färjan:)
onsdag 4 mars 2009
Second Life
Jag har just läst Kim Holmbergs artikel Second Life, bibliotekariens andra liv. Det är intressant att se att Åbo Akademi har varit först i Finland med undervisning i SL och jag tycker själv att det ska bli mycket intressant att delta i föreläsningen som vi har nästa vecka. Jag tror, som det också nämns i artikeln, att det kan vara enklare att delta i diskussioner och ställa frågor i SL. Och eftersom jag bor på Åland, uppskattar jag definitivt att jag inte är tvungen att sitta 2x6 timmar på färja för att delta i en föreläsning, utan kan göra det hemifrån!
Artikeln tar också upp bibliotekens roll i SL. Jag har funderat en del på om jag tycker att bibliotek skulle kunna ha någon nytta av att finnas i virtuella världar, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Däremot kan jag förstå tanken att det fungerar som "en plats där man kan träffa och lära sig av andra bibliotekarier från hela världen", d.v.s. att SL fungerar mera som en plats för personalutveckling än för betjäning av kunder. Överlag tror jag att SL kan ha fler fördelar för just undervisning än det har som en plats för biblioteken. Det skulle vara intressant att veta om 80% av de aktiva internetanvändarna faktiskt är med i en virtuell värld redan år 2011! Det är ganska snart...
Artikeln tar också upp bibliotekens roll i SL. Jag har funderat en del på om jag tycker att bibliotek skulle kunna ha någon nytta av att finnas i virtuella världar, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Däremot kan jag förstå tanken att det fungerar som "en plats där man kan träffa och lära sig av andra bibliotekarier från hela världen", d.v.s. att SL fungerar mera som en plats för personalutveckling än för betjäning av kunder. Överlag tror jag att SL kan ha fler fördelar för just undervisning än det har som en plats för biblioteken. Det skulle vara intressant att veta om 80% av de aktiva internetanvändarna faktiskt är med i en virtuell värld redan år 2011! Det är ganska snart...
Bibliotek 2.0 hos oss
Jag tittade på flera av de biblioteks webbsidor som fanns nämnda på listan och kunde konstatera att de hade en hel del roliga saker på sina sidor. Stockholms stadsbiblioteks sida var jag bekant med från tidigare eftersom vi har varit inne och tittat lite avundsjukt på den tidigare från jobbet. Både där och på Umeåregionens biblioteks sidor kan man betygsätta, recensera, diskutera och tagga m.m.
Ann Arbor District Librarys webbsidor tycker jag också om. Här finns mycket intressant att studera. De har t.ex. 16 olika bloggar och en hel massa rss-flöden att välja mellan. Plus att de också tillåter taggning i katalogen. Överlag tycker jag om bibliotekssidor där användarna kan vara aktiva. De känns mera levande.
I uppgiften står det att jag ska fundera på vilka element som vi skulle kunna ta i bruk på vårt bibliotek. Jag jobbar på ett litet specialbibliotek som främst lånar ut till lärare, som sedan använder materialet i undervisningen. Det handlar alltså om en lite speciell kundgrupp.
Det som jag tror att skulle kunna vara uppskattat är rss-flöden med våra nyheter, nya produkter. Som det är nu skickar vi ut nyhetsbrev via e-post och här kunde ju rss faktiskt vara ett bra alternativ.
Jag tycker också att det skulle vara bra om användarna kunde tagga själva i katalogen. Det skulle vara speciellt användbart för oss, eftersom skolämnena inte alltid riktigt passar in bibliotekssystemet. Jag tror faktiskt att det skulle vara till hjälp för våra kunder om de själva fick lägga in ord som passar bättre i skolvärlden. Sedan vet jag tyvärr inte hur många som skulle ta sig tid att göra det.
Visst skulle vi också t.ex. kunna ha en blogg, men eftersom vi bara är två anställda som redan har alldeles för mycket att göra, tror jag inte att vi skulle hinna uppdatera den och då tycker jag inte det är någon mening med att ha en.
Problemet för oss är just att vi bara är två, vilket ibland gör det lite svårt att hinna med allt. Men jag har märkt att om man själv är intresserad och märker att tjänsterna uppskattas hinner man med det mesta (åtminstone hinner man med mera än man tror). Det krävs dock att det finns tekniska möjligheter för tjänster som dessa och det finns det inte riktigt idag. Det ska bli intressant att se vilka möjligheter som finns om ett halvår.
Ann Arbor District Librarys webbsidor tycker jag också om. Här finns mycket intressant att studera. De har t.ex. 16 olika bloggar och en hel massa rss-flöden att välja mellan. Plus att de också tillåter taggning i katalogen. Överlag tycker jag om bibliotekssidor där användarna kan vara aktiva. De känns mera levande.
I uppgiften står det att jag ska fundera på vilka element som vi skulle kunna ta i bruk på vårt bibliotek. Jag jobbar på ett litet specialbibliotek som främst lånar ut till lärare, som sedan använder materialet i undervisningen. Det handlar alltså om en lite speciell kundgrupp.
Det som jag tror att skulle kunna vara uppskattat är rss-flöden med våra nyheter, nya produkter. Som det är nu skickar vi ut nyhetsbrev via e-post och här kunde ju rss faktiskt vara ett bra alternativ.
Jag tycker också att det skulle vara bra om användarna kunde tagga själva i katalogen. Det skulle vara speciellt användbart för oss, eftersom skolämnena inte alltid riktigt passar in bibliotekssystemet. Jag tror faktiskt att det skulle vara till hjälp för våra kunder om de själva fick lägga in ord som passar bättre i skolvärlden. Sedan vet jag tyvärr inte hur många som skulle ta sig tid att göra det.
Visst skulle vi också t.ex. kunna ha en blogg, men eftersom vi bara är två anställda som redan har alldeles för mycket att göra, tror jag inte att vi skulle hinna uppdatera den och då tycker jag inte det är någon mening med att ha en.
Problemet för oss är just att vi bara är två, vilket ibland gör det lite svårt att hinna med allt. Men jag har märkt att om man själv är intresserad och märker att tjänsterna uppskattas hinner man med det mesta (åtminstone hinner man med mera än man tror). Det krävs dock att det finns tekniska möjligheter för tjänster som dessa och det finns det inte riktigt idag. Det ska bli intressant att se vilka möjligheter som finns om ett halvår.
Bibliotek 2.0
Veckans artikel heter Library 2.0: Service for the next-generation library och är skriven av Michael E. Casey och Laura C. Savastinuk. Jag har läst texter av Casey & Savastinuk tidigare och tycker att de har intressanta idéer. De menar att "[t]he heart of Library 2.0 is user-centered change" och förespråkar konstant och ändamålsenlig förändring.
När man inför olika bibliotek 2.0-tjänster ska man försöka rikta sig både till nya användare och de man redan har. Det är lätt att fortsätta att göra saker på samma sätt som man alltid har gjort, men författarna tycker att det är viktigt att biblioteken förändras enligt användarnas behov.
Inom bibliotek 2.0 är det viktigt att kunderna får vara med och bygga upp biblioteksservicen. Man ska se kunden som en medarbetare, "customer as collaborator".
De framför också att man inte ska förnya och förändra bara för sakens skull. Och det tycker jag är viktigt. Det är ingen mening att lägga ner energi på sådan service som kunderna inte vill ha. Varje bibliotek ska börja med det som känns rätt för just det biblioteket: det som fungerar och känns rätt. Det är händer lätt att man påbörjar en massa projekt som sedan rinner ut i sanden. Det är därför viktigt att ständigt evaluera och uppdatera serviceformerna och det tycker jag verkar vara det viktigaste som författarna försöker förmedla i den här artikeln.
När man inför olika bibliotek 2.0-tjänster ska man försöka rikta sig både till nya användare och de man redan har. Det är lätt att fortsätta att göra saker på samma sätt som man alltid har gjort, men författarna tycker att det är viktigt att biblioteken förändras enligt användarnas behov.
Inom bibliotek 2.0 är det viktigt att kunderna får vara med och bygga upp biblioteksservicen. Man ska se kunden som en medarbetare, "customer as collaborator".
De framför också att man inte ska förnya och förändra bara för sakens skull. Och det tycker jag är viktigt. Det är ingen mening att lägga ner energi på sådan service som kunderna inte vill ha. Varje bibliotek ska börja med det som känns rätt för just det biblioteket: det som fungerar och känns rätt. Det är händer lätt att man påbörjar en massa projekt som sedan rinner ut i sanden. Det är därför viktigt att ständigt evaluera och uppdatera serviceformerna och det tycker jag verkar vara det viktigaste som författarna försöker förmedla i den här artikeln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
