Jag har ganska nyligen gått med i Twitter utan att läsa i genom användaravtalet - som vanligt. Eftersom vi skulle välja en tjänsts användaravtal så blev det Twitters.
Jag måste säga att om man jämför med många andra Terms of Service, så är det här ganska lättläst och klart. Utprintat är det 2,5 sidor med normalstor font. Poäng till Twitter!
Först räknar man upp 10 punkter med Basic Terms. Man måste var 13 år, man har ansvar för vad man gör, sitt lösenord o.s.v. Om man ska säga det enkelt handlar det om att man ska uppföra sig. Om man inte följer reglerna kan de stänga ner ens Twitter-konto. Twitter har inte ansvar för något som publiceras av användarna på deras sidor. Man använder Twitter på egen risk, läser jag. Ok, allt verkar bra hittills.
Sedan följer 6 punkter med General Conditions där jag får lära mig att Twitter har rätt att ändra eller avsluta tjänsten när som helst. De kan också ändra användaravtalet och om ändringarna är stora meddelar de användarna via e-post. Vad som är stora ändringar bestämmer de själva, dock med "common sense".
De kan också neka personer att utnyttja tjänsten och de kan, men måste inte, ta bort material som kan anses stötande. Den näst sista punkten handlar om upphovsrätt: man måste länka till twitter om man använder text etc. därifrån på andra webbsidor. Om man använder en annan persons namn eller ett förtagsnamn som sitt användarnamn har twitter rätt att ta tillbaka användarnamnet. Även de här punkterna tycker jg verkar vettiga. Inget konstigt ännu.
Slutligen finns 3 punkter om copyright. Det material som man har på twitter är ens eget. Man kan när som helst ta bort sin profil: den text och de bilder man har lagrat där försvinner då. Den sista punkten handlar om brott mot upphovsrätten.
Jag läser längst ner att Twitters terms är inspirerade, med tillstånd, av Flickr.
Jag tycker att Twitters användaravtal är vettigt. Man äger det man skriver och laddar upp och kan ta bort sin profil om man själv vill.
Det finns även en Privacy Policy , som är något jobbigare att läsa. För att registrera sig krävs fullständigt namn, användarnamn, lösenord och e-postadress: detta behövs för att tjänsten ska kunna användas. Övrig information är valfri. Namn och användarnamn syns i profilen.
Twitter kan använda den kontaktinformations som man anger för marknadsföring och information, men det är möjligt att klicka "unsubscribe". Viss typ av data lagras varje gång man går in på sidan, t.ex. webbrowser, IP-adress, land. Personlig information kan ges vidare till tredje part som är involverade i sidans upprätthållande, eller om det handlar om en brottsutredning.
Man kan styra vad man fyller i om sig själv på sidan, man kan också välja att bara vissa personer får se ens updates. Om man vill vara mer anonym än så antar jag att man inte har intresse av att ha en Twitter-sida. Man väljer också själv vad man skriver i sina updates.
Det finns vissa bibliotek som använder Twitter för att informera. Jag ser inga direkta faror med detta så länge man använder tjänsten med sunt förnuft.
söndag 15 mars 2009
Uppgift 10.1/Cyberhot
Jag läste veckans artikel om cyberhot, Emerging Cyber Threats Report for 2009 och jag tyckte den var riktigt intressant. Den innehöll den fem största hoten och utmaningarna inom informationssäkerhet under 2009. Nu skulle vi inte diskutera själva artikel utan skriva om sådant som vi själva ser som cyberhot. Men artikeln och mina egna åsikter passar faktiskt ganska bra ihop.
Det som jag ser som ett hot är att man omedvetet kan installera malware genom att klicka på länkar och meddelanden som kommer fråm människor man känner, t.ex. via Facebook. Jag brukar vara ganska försiktig med vad jag klickar på men det är lite sneaky när det ser ut att komma från kompisar. Jag läser i artikeln att de ytterligare kommer att göra attackerna mera lokala och personliga. Snart kan man inte lita på något, eller?
Som så många andra funderar jag också på frågor som handlar om hur man ska kunna hålla saker privata på nätet, t.ex. kreditkortsinformation, bankkoder o.s.v. Är mina lösenord säkra? Nej, knappast. Det var inte länge sen jag fick meddelande från Spotify att de hade haft problem med säkerheten och att mitt lösenord och all information som jag hade lagrad där eventuellt har hamnat i fel händer. Vi blev uppmanade att byta lösenord till Spotify och andra tjänster där vi använder samma lösenord. Jag vet inte vad någon skulle göra med informationen som fanns där, men det gjorde mig i alla fall påmind om att det kan hända vad som helst.
Det som jag ser som ett hot är att man omedvetet kan installera malware genom att klicka på länkar och meddelanden som kommer fråm människor man känner, t.ex. via Facebook. Jag brukar vara ganska försiktig med vad jag klickar på men det är lite sneaky när det ser ut att komma från kompisar. Jag läser i artikeln att de ytterligare kommer att göra attackerna mera lokala och personliga. Snart kan man inte lita på något, eller?
Som så många andra funderar jag också på frågor som handlar om hur man ska kunna hålla saker privata på nätet, t.ex. kreditkortsinformation, bankkoder o.s.v. Är mina lösenord säkra? Nej, knappast. Det var inte länge sen jag fick meddelande från Spotify att de hade haft problem med säkerheten och att mitt lösenord och all information som jag hade lagrad där eventuellt har hamnat i fel händer. Vi blev uppmanade att byta lösenord till Spotify och andra tjänster där vi använder samma lösenord. Jag vet inte vad någon skulle göra med informationen som fanns där, men det gjorde mig i alla fall påmind om att det kan hända vad som helst.
Föreläsningen
Jag är lite "efter" med kommentarerna till föreläsningen i Second Life, men jag tänkte ändå skriva lite. Jag tyckte det var intressant och roligt att testa att ha en föreläsning i en virtuell värld. Jag hade inga problem med tekniken och tyckte överlag att det gick problemfritt. Sen vet jag inte riktigt om det gav mig något att ha min avatar där i föreläsningssalen tillsammans med de andras avatarer. Visst var det ju lite skojigt, men det var ju ändå själva föreläsningen som var det intressanta. Men tja, varför inte? Kanske det ändå gav mera en känsla av att vi alla var där? Jag vet inte. Jag uppskattar ju mest att jag slapp åka på den utomordentligt tråkiga färjan:)
onsdag 4 mars 2009
Second Life
Jag har just läst Kim Holmbergs artikel Second Life, bibliotekariens andra liv. Det är intressant att se att Åbo Akademi har varit först i Finland med undervisning i SL och jag tycker själv att det ska bli mycket intressant att delta i föreläsningen som vi har nästa vecka. Jag tror, som det också nämns i artikeln, att det kan vara enklare att delta i diskussioner och ställa frågor i SL. Och eftersom jag bor på Åland, uppskattar jag definitivt att jag inte är tvungen att sitta 2x6 timmar på färja för att delta i en föreläsning, utan kan göra det hemifrån!
Artikeln tar också upp bibliotekens roll i SL. Jag har funderat en del på om jag tycker att bibliotek skulle kunna ha någon nytta av att finnas i virtuella världar, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Däremot kan jag förstå tanken att det fungerar som "en plats där man kan träffa och lära sig av andra bibliotekarier från hela världen", d.v.s. att SL fungerar mera som en plats för personalutveckling än för betjäning av kunder. Överlag tror jag att SL kan ha fler fördelar för just undervisning än det har som en plats för biblioteken. Det skulle vara intressant att veta om 80% av de aktiva internetanvändarna faktiskt är med i en virtuell värld redan år 2011! Det är ganska snart...
Artikeln tar också upp bibliotekens roll i SL. Jag har funderat en del på om jag tycker att bibliotek skulle kunna ha någon nytta av att finnas i virtuella världar, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Däremot kan jag förstå tanken att det fungerar som "en plats där man kan träffa och lära sig av andra bibliotekarier från hela världen", d.v.s. att SL fungerar mera som en plats för personalutveckling än för betjäning av kunder. Överlag tror jag att SL kan ha fler fördelar för just undervisning än det har som en plats för biblioteken. Det skulle vara intressant att veta om 80% av de aktiva internetanvändarna faktiskt är med i en virtuell värld redan år 2011! Det är ganska snart...
Bibliotek 2.0 hos oss
Jag tittade på flera av de biblioteks webbsidor som fanns nämnda på listan och kunde konstatera att de hade en hel del roliga saker på sina sidor. Stockholms stadsbiblioteks sida var jag bekant med från tidigare eftersom vi har varit inne och tittat lite avundsjukt på den tidigare från jobbet. Både där och på Umeåregionens biblioteks sidor kan man betygsätta, recensera, diskutera och tagga m.m.
Ann Arbor District Librarys webbsidor tycker jag också om. Här finns mycket intressant att studera. De har t.ex. 16 olika bloggar och en hel massa rss-flöden att välja mellan. Plus att de också tillåter taggning i katalogen. Överlag tycker jag om bibliotekssidor där användarna kan vara aktiva. De känns mera levande.
I uppgiften står det att jag ska fundera på vilka element som vi skulle kunna ta i bruk på vårt bibliotek. Jag jobbar på ett litet specialbibliotek som främst lånar ut till lärare, som sedan använder materialet i undervisningen. Det handlar alltså om en lite speciell kundgrupp.
Det som jag tror att skulle kunna vara uppskattat är rss-flöden med våra nyheter, nya produkter. Som det är nu skickar vi ut nyhetsbrev via e-post och här kunde ju rss faktiskt vara ett bra alternativ.
Jag tycker också att det skulle vara bra om användarna kunde tagga själva i katalogen. Det skulle vara speciellt användbart för oss, eftersom skolämnena inte alltid riktigt passar in bibliotekssystemet. Jag tror faktiskt att det skulle vara till hjälp för våra kunder om de själva fick lägga in ord som passar bättre i skolvärlden. Sedan vet jag tyvärr inte hur många som skulle ta sig tid att göra det.
Visst skulle vi också t.ex. kunna ha en blogg, men eftersom vi bara är två anställda som redan har alldeles för mycket att göra, tror jag inte att vi skulle hinna uppdatera den och då tycker jag inte det är någon mening med att ha en.
Problemet för oss är just att vi bara är två, vilket ibland gör det lite svårt att hinna med allt. Men jag har märkt att om man själv är intresserad och märker att tjänsterna uppskattas hinner man med det mesta (åtminstone hinner man med mera än man tror). Det krävs dock att det finns tekniska möjligheter för tjänster som dessa och det finns det inte riktigt idag. Det ska bli intressant att se vilka möjligheter som finns om ett halvår.
Ann Arbor District Librarys webbsidor tycker jag också om. Här finns mycket intressant att studera. De har t.ex. 16 olika bloggar och en hel massa rss-flöden att välja mellan. Plus att de också tillåter taggning i katalogen. Överlag tycker jag om bibliotekssidor där användarna kan vara aktiva. De känns mera levande.
I uppgiften står det att jag ska fundera på vilka element som vi skulle kunna ta i bruk på vårt bibliotek. Jag jobbar på ett litet specialbibliotek som främst lånar ut till lärare, som sedan använder materialet i undervisningen. Det handlar alltså om en lite speciell kundgrupp.
Det som jag tror att skulle kunna vara uppskattat är rss-flöden med våra nyheter, nya produkter. Som det är nu skickar vi ut nyhetsbrev via e-post och här kunde ju rss faktiskt vara ett bra alternativ.
Jag tycker också att det skulle vara bra om användarna kunde tagga själva i katalogen. Det skulle vara speciellt användbart för oss, eftersom skolämnena inte alltid riktigt passar in bibliotekssystemet. Jag tror faktiskt att det skulle vara till hjälp för våra kunder om de själva fick lägga in ord som passar bättre i skolvärlden. Sedan vet jag tyvärr inte hur många som skulle ta sig tid att göra det.
Visst skulle vi också t.ex. kunna ha en blogg, men eftersom vi bara är två anställda som redan har alldeles för mycket att göra, tror jag inte att vi skulle hinna uppdatera den och då tycker jag inte det är någon mening med att ha en.
Problemet för oss är just att vi bara är två, vilket ibland gör det lite svårt att hinna med allt. Men jag har märkt att om man själv är intresserad och märker att tjänsterna uppskattas hinner man med det mesta (åtminstone hinner man med mera än man tror). Det krävs dock att det finns tekniska möjligheter för tjänster som dessa och det finns det inte riktigt idag. Det ska bli intressant att se vilka möjligheter som finns om ett halvår.
Bibliotek 2.0
Veckans artikel heter Library 2.0: Service for the next-generation library och är skriven av Michael E. Casey och Laura C. Savastinuk. Jag har läst texter av Casey & Savastinuk tidigare och tycker att de har intressanta idéer. De menar att "[t]he heart of Library 2.0 is user-centered change" och förespråkar konstant och ändamålsenlig förändring.
När man inför olika bibliotek 2.0-tjänster ska man försöka rikta sig både till nya användare och de man redan har. Det är lätt att fortsätta att göra saker på samma sätt som man alltid har gjort, men författarna tycker att det är viktigt att biblioteken förändras enligt användarnas behov.
Inom bibliotek 2.0 är det viktigt att kunderna får vara med och bygga upp biblioteksservicen. Man ska se kunden som en medarbetare, "customer as collaborator".
De framför också att man inte ska förnya och förändra bara för sakens skull. Och det tycker jag är viktigt. Det är ingen mening att lägga ner energi på sådan service som kunderna inte vill ha. Varje bibliotek ska börja med det som känns rätt för just det biblioteket: det som fungerar och känns rätt. Det är händer lätt att man påbörjar en massa projekt som sedan rinner ut i sanden. Det är därför viktigt att ständigt evaluera och uppdatera serviceformerna och det tycker jag verkar vara det viktigaste som författarna försöker förmedla i den här artikeln.
När man inför olika bibliotek 2.0-tjänster ska man försöka rikta sig både till nya användare och de man redan har. Det är lätt att fortsätta att göra saker på samma sätt som man alltid har gjort, men författarna tycker att det är viktigt att biblioteken förändras enligt användarnas behov.
Inom bibliotek 2.0 är det viktigt att kunderna får vara med och bygga upp biblioteksservicen. Man ska se kunden som en medarbetare, "customer as collaborator".
De framför också att man inte ska förnya och förändra bara för sakens skull. Och det tycker jag är viktigt. Det är ingen mening att lägga ner energi på sådan service som kunderna inte vill ha. Varje bibliotek ska börja med det som känns rätt för just det biblioteket: det som fungerar och känns rätt. Det är händer lätt att man påbörjar en massa projekt som sedan rinner ut i sanden. Det är därför viktigt att ständigt evaluera och uppdatera serviceformerna och det tycker jag verkar vara det viktigaste som författarna försöker förmedla i den här artikeln.
söndag 22 februari 2009
pust.
Idag har jag jobbat vilt med vårt grupparbete om folksonomier och samtidigt också gjort veckans uppgifter. Det har varit en lång dag. Nu ska jag göra något annat...
Facebook revisited
Vi skulle också söka upp bibliotek på ett socialt nätverk och som jag nämnde tidigare har mitt lokala bibliotek nyligen gått med i Facebook. Jag tänkte därför att jag skulle studera deras sida lite närmare. Sidan är av modellen "pages", dvs man kan bli ett "fan of" Mariehamns stadsbibliotek, vilket jag naturligtvis har blivit!
På deras sida hittar man kontaktuppgifter som adress, öppethållningstider, länkar till webbsidor (inklusive opac och blogg). Här finns även events, för tillfället Mariehamns litteraturdagar. Det finns bilder från biblioteket och på "The Wall" finns mera information om vad som händer på biblioteket. Här kan man naturligtvis också själv skriva om man har något som man vill föra fram.
För tillfället har biblioteket 49 fans (idag söndag kl. 18.20). Men sidan har inte funnits särskilt länge. Jag fick information om att sidan skapats via bibliotekets blogg (13.2.2009), som jag prenumererar på i google reader.
Vårt bibliotek har under den senaste tiden förnyat sig och jag ser detta som ett steg i den processen. Man vill synas i nya sammanhang och visa att man finns. Eftersom alla som väljer att bli medlem i denna biblioteksgrupp automatiskt får meddelanden när något händer på sidan är det ett effektivt sätt att få ut information till den del av biblioteskkunderna som regelbundet är inne i Facebook.
Jag tror inte att det kräver speciellt mycket tid att upprätthålla en sida av det här slaget. Facebook är lättanvänt och när man väl har gjort den är det bara att uppdatera och lägga in nya händelser. Sedan kan det ju kanske vara intressant att gå in med jämna mellanrum för att se om någon har skrivit och kommenterat något på "The Wall". Här kan ju kunderna på ett enkelt sätt kommentera det som händer på biblioteket.
Jag ser egentligen inga direkta faror med att ha en sådan sida på Facebook, men jag är inte heller en sådan person som tycker att webben är "farlig";) Säkert kan man missbruka sidan på något sätt, men jag kommer inte på några exempel just nu.
På deras sida hittar man kontaktuppgifter som adress, öppethållningstider, länkar till webbsidor (inklusive opac och blogg). Här finns även events, för tillfället Mariehamns litteraturdagar. Det finns bilder från biblioteket och på "The Wall" finns mera information om vad som händer på biblioteket. Här kan man naturligtvis också själv skriva om man har något som man vill föra fram.
För tillfället har biblioteket 49 fans (idag söndag kl. 18.20). Men sidan har inte funnits särskilt länge. Jag fick information om att sidan skapats via bibliotekets blogg (13.2.2009), som jag prenumererar på i google reader.
Vårt bibliotek har under den senaste tiden förnyat sig och jag ser detta som ett steg i den processen. Man vill synas i nya sammanhang och visa att man finns. Eftersom alla som väljer att bli medlem i denna biblioteksgrupp automatiskt får meddelanden när något händer på sidan är det ett effektivt sätt att få ut information till den del av biblioteskkunderna som regelbundet är inne i Facebook.
Jag tror inte att det kräver speciellt mycket tid att upprätthålla en sida av det här slaget. Facebook är lättanvänt och när man väl har gjort den är det bara att uppdatera och lägga in nya händelser. Sedan kan det ju kanske vara intressant att gå in med jämna mellanrum för att se om någon har skrivit och kommenterat något på "The Wall". Här kan ju kunderna på ett enkelt sätt kommentera det som händer på biblioteket.
Jag ser egentligen inga direkta faror med att ha en sådan sida på Facebook, men jag är inte heller en sådan person som tycker att webben är "farlig";) Säkert kan man missbruka sidan på något sätt, men jag kommer inte på några exempel just nu.
Artikel om Facebook
Veckans artikel Case Study 5: Libraries and Facebook (Jane Secker, 2008) strävar efter att undersöka Facebooks värde som ett professionellt networking-verktyg för bibliotekarier, att utforska tillgången på biblioteksrelaterade applikationer i Facebook och ge förslag på hur biblioteken skulle kunna använda Facebook.
Artikeln presenterar studien ochden litteratur som använts. Här får man läsa om varför olika personer använder eller inte använder Facebook, och hur det användas olika av olika personer.
Man presenterar också olika biblioteksrelaterade Facebook-grupper och sidor (pages).
I artikeln nämns att man inte undersökt Facebook Pages (introducerat år 2007) närmare, men att den här funktionen verkar vara mera användbar för bibliotek och andra organisationer. Den uppfattningen har jag också, via pages kan man bygga upp en profil för sitt bibliotek och de som väljer att bli "a fan of" får automatiskt meddelande när det händer något på sidan, t.ex. när en ny händelse sätts in. Om man vill använda Facebook för att informera låntagaren om olika händelser på biblioteket borde detta alltså fungera bra.
I artikeln presenteras också olika applikationer som man kan använda sig av. Av de som nämns är jag bara bekant med Books iRead, som nu heter Books weRead. Den applikationen använder jag på mitt Facebook-konto för att skiva in vilka böcker jag läser. Jag är dock tveksam till hur stor nytta biblioteken faktiskt har av dessa applikationer.
I slutet av artikeln ger man rekommendationer för hur man ska använda Facebook som bibliotekarie, men jag vet nu inte om det här ger någon ny information till mig som jag skulle kunna använda som bibliotekarie. Det handlar ju inte om hur en bibliotekarie kan använda Facebook utan jag skulle mera kalla det allmän information: om hur man ställer in sin profil, hur mycket man ska skriva om sig själv och vem man ska acceptera som "sin vän". Det här känns som mycket självklar information för mig, men jag har ju också använt Facebook dagligen under en längre tid. Jag tycker inte att det alls ger information om hur man kan använda Facebook på ett bibliotek, vilket skulle ha varit intressant.
Artikeln slutar med att uppmana oss om att inte spendera för mycket tid på Facebook. Öh, ok, tack för tipset?!
Artikeln presenterar studien ochden litteratur som använts. Här får man läsa om varför olika personer använder eller inte använder Facebook, och hur det användas olika av olika personer.
Man presenterar också olika biblioteksrelaterade Facebook-grupper och sidor (pages).
I artikeln nämns att man inte undersökt Facebook Pages (introducerat år 2007) närmare, men att den här funktionen verkar vara mera användbar för bibliotek och andra organisationer. Den uppfattningen har jag också, via pages kan man bygga upp en profil för sitt bibliotek och de som väljer att bli "a fan of" får automatiskt meddelande när det händer något på sidan, t.ex. när en ny händelse sätts in. Om man vill använda Facebook för att informera låntagaren om olika händelser på biblioteket borde detta alltså fungera bra.
I artikeln presenteras också olika applikationer som man kan använda sig av. Av de som nämns är jag bara bekant med Books iRead, som nu heter Books weRead. Den applikationen använder jag på mitt Facebook-konto för att skiva in vilka böcker jag läser. Jag är dock tveksam till hur stor nytta biblioteken faktiskt har av dessa applikationer.
I slutet av artikeln ger man rekommendationer för hur man ska använda Facebook som bibliotekarie, men jag vet nu inte om det här ger någon ny information till mig som jag skulle kunna använda som bibliotekarie. Det handlar ju inte om hur en bibliotekarie kan använda Facebook utan jag skulle mera kalla det allmän information: om hur man ställer in sin profil, hur mycket man ska skriva om sig själv och vem man ska acceptera som "sin vän". Det här känns som mycket självklar information för mig, men jag har ju också använt Facebook dagligen under en längre tid. Jag tycker inte att det alls ger information om hur man kan använda Facebook på ett bibliotek, vilket skulle ha varit intressant.
Artikeln slutar med att uppmana oss om att inte spendera för mycket tid på Facebook. Öh, ok, tack för tipset?!
söndag 15 februari 2009
Bibliotek på Facebook
Jag märkte just att mitt lokala bibliotek nu finns med i Facebook. Jag blev genast "a fan of"!
Tagging, Folksonomy & Co
Veckans artikel behandlar tagging och folksonomier: Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of manual Indexing? av Jakob Voss (2007). Artikeln beskriver tagging och hur det fungerar, d.v.s. att det handlar om hur vanligt folk nu själva indexerar på nätet. Fenomenet har blivit allt mer populärt och antalet webbsidor som stöder tagging har ökat snabbt sedan 2004. Exempel på sådana hemsidor är delicious, reddit, digg, flickr och olika bloggsidor.
Artikeln innehåller ett långt avsnitt med referenser till olika studier och arbeten som har gjorts om ämnet, vilket i och för sig kan vara intressant och nyttigt, men det är skrivet på ett sätt som åtminstone jag tycker känns lite oöverskådligt.
Voss fortsätter med att förklara indexeringsprocessens two steg: konceptanalys och översättning (fritt översatt). Han behandlar också problem som uppstår när man inte använder en kontrollerad vokabulär, t.ex. synonymer, homonymer etc.
Voss anser att gemensam tagging på nätet har bidragit till ett ökat intresse för manuell indexering. De webbsidor som tillåter tagging får många traditionella system att verka omoderna Han menar ändå inte att taggingen kommer att ersätta den traditionella indexeringen, men att den kan bidra till förbättring och innovation inom indexeringen.
Jag tycker inte att artikeln gav mig någonting nytt om ämnet direkt. Jag har läst en del artiklar om ämnet inför vårt grupparbete och har märkt att grundinformationen och idéerna verkar vara de samma i många av artklarna.
Artikeln innehåller ett långt avsnitt med referenser till olika studier och arbeten som har gjorts om ämnet, vilket i och för sig kan vara intressant och nyttigt, men det är skrivet på ett sätt som åtminstone jag tycker känns lite oöverskådligt.
Voss fortsätter med att förklara indexeringsprocessens two steg: konceptanalys och översättning (fritt översatt). Han behandlar också problem som uppstår när man inte använder en kontrollerad vokabulär, t.ex. synonymer, homonymer etc.
Voss anser att gemensam tagging på nätet har bidragit till ett ökat intresse för manuell indexering. De webbsidor som tillåter tagging får många traditionella system att verka omoderna Han menar ändå inte att taggingen kommer att ersätta den traditionella indexeringen, men att den kan bidra till förbättring och innovation inom indexeringen.
Jag tycker inte att artikeln gav mig någonting nytt om ämnet direkt. Jag har läst en del artiklar om ämnet inför vårt grupparbete och har märkt att grundinformationen och idéerna verkar vara de samma i många av artklarna.
måndag 9 februari 2009
my delicious!
Nu har jag fixat till en public page till mitt delicious-konto. Tyvärr har jag inte så många länkar att erbjuda ännu. Jag följde Mirvas exempel och prenumererade på taggar som kan vara nyttiga för kursarbetet, som för min del är folksonomier. Nu prenumererar jag så att säga på taggar om tagging till min google reader...
fredag 6 februari 2009
Jag och mina böcker
Nu har jag gått med i både LibraryThing och Shelfari! Så här vid första anblicken gillade jag Shelfari bättre. Sidan var upplagd på ett trevligt sätt. Nu gäller det bara att lägga in lite böcker...
torsdag 5 februari 2009
På tal om Shelfari...
...läste jag just en artikel om en stackare som inte lyckats avmarkera alla namn i sin G-mail-adressbok när han registrerade sig på Shelfari, vilket ledde till att han bjöd in sina 1500 "närmaste vänner" till tjänsten. Oops!
LibraryThing och Shelfari
Både LibraryThing och Shelfari är sociala nätverk för bokälskare. Jag sökte efter några artiklar på nätet och hittade bl.a. en artikel i New York Times från 2007 som behandlar LibraryThing: A Cosy Book Club, in a Virtual Reading Room av Anne Eisenberg. Artikeln förklarar fenomenet på ett enkelt sätt.
Det handlar helt enkelt om ett socialt nätverk kring din egen bokkatalog på nätet. Man kan bl.a. se vad andra har i sin boksamling och rekommendera böcker till varandra. LibraryThings skapare heter Tim Spalding och sidan har funnits sedan 2005.
Man får katalogisera 200 böcker utan kostnad men därefter får man betala lite för att använda servicen. Jag har inte gått med själv (ännu), men det verkar mycket lätt att använda. Man skriver in titel eller ISBN och boken söks fram, genom Amazon, Library of Congress eller någon annan öppen bibliotekskatalog. Man kan också tagga böckerna och söka liknande böcker med hjälp av detta.
Shelfari tycks vara en liknande tjänst, vilket jag läser i John Cooks Shelfari an online meeting place for bibliophiles. Detta är alltså också en webbplats där man får göra boklistor, skriva recensioner och rekommendera böcker till andra likasinnade. I Library Journal läser jag att Amazon har köpt upp Shelfari under 2008. Amazon är ju också känt för att låta användarna recensera böcker etc. Vilka skillnaderna mellan LibraryThing och Shelfari är (om det finns några) har jag ännu inte fattat. Jag antar att jag borde gå med för att se hur de ser ut...
På mitt facebook-konto har jag annars en liknande funktion, där jag kan skriva in vad jag läser, har läst eller vill läsa. Där kan man också recensera och rekommendera!
Det handlar helt enkelt om ett socialt nätverk kring din egen bokkatalog på nätet. Man kan bl.a. se vad andra har i sin boksamling och rekommendera böcker till varandra. LibraryThings skapare heter Tim Spalding och sidan har funnits sedan 2005.
Man får katalogisera 200 böcker utan kostnad men därefter får man betala lite för att använda servicen. Jag har inte gått med själv (ännu), men det verkar mycket lätt att använda. Man skriver in titel eller ISBN och boken söks fram, genom Amazon, Library of Congress eller någon annan öppen bibliotekskatalog. Man kan också tagga böckerna och söka liknande böcker med hjälp av detta.
Shelfari tycks vara en liknande tjänst, vilket jag läser i John Cooks Shelfari an online meeting place for bibliophiles. Detta är alltså också en webbplats där man får göra boklistor, skriva recensioner och rekommendera böcker till andra likasinnade. I Library Journal läser jag att Amazon har köpt upp Shelfari under 2008. Amazon är ju också känt för att låta användarna recensera böcker etc. Vilka skillnaderna mellan LibraryThing och Shelfari är (om det finns några) har jag ännu inte fattat. Jag antar att jag borde gå med för att se hur de ser ut...
På mitt facebook-konto har jag annars en liknande funktion, där jag kan skriva in vad jag läser, har läst eller vill läsa. Där kan man också recensera och rekommendera!
söndag 1 februari 2009
Biblioteksbloggar
Efter att ha läst Darlene Fichters artikel Why and How to Use Blogs to Promote Your Library's Services från 2003, kan jag, som många andra på kursen, konstatera att den känns lite föråldrad. Bloggar är inte längre något nytt fenomen och mycket av det som står i början av artikeln är sådant som känns självklart för mig.
I stället för att titta på länkarna till biblioteksbloggar som nämns i artikel sökte jag fram det lokala bibliotekets blogg för att se hur man gör här. Bloggar kan användas för många olika ändamål, men som Fichter också påpekar, tycker jag att det är viktigt att bloggen är välskriven och inspirerande. I sin artikel vill Fichter föra fram att bloggar är ett enkelt och billigt (ofta gratis) sätt för biblioteket att marknadsföra sig. Och det stämmer ju i och för sig men sedan gäller det att lyckas engagera kunderna också. Så, även om Mariehamns stadsbibliotek har en riktigt trevlig och intressant blogg tycker jag att det inte verkar vara så många kommentarer från utomstående (d.v.s. människor som inte tillhör inte personalen). Jag tror att det kan vara svårare att få läsare till sin blogg än att skapa själva bloggen. Här gäller det att vara kreativ.
I stället för att titta på länkarna till biblioteksbloggar som nämns i artikel sökte jag fram det lokala bibliotekets blogg för att se hur man gör här. Bloggar kan användas för många olika ändamål, men som Fichter också påpekar, tycker jag att det är viktigt att bloggen är välskriven och inspirerande. I sin artikel vill Fichter föra fram att bloggar är ett enkelt och billigt (ofta gratis) sätt för biblioteket att marknadsföra sig. Och det stämmer ju i och för sig men sedan gäller det att lyckas engagera kunderna också. Så, även om Mariehamns stadsbibliotek har en riktigt trevlig och intressant blogg tycker jag att det inte verkar vara så många kommentarer från utomstående (d.v.s. människor som inte tillhör inte personalen). Jag tror att det kan vara svårare att få läsare till sin blogg än att skapa själva bloggen. Här gäller det att vara kreativ.
lördag 24 januari 2009
Lördagens närstudieträff
Eftersom jag både har bloggat tidigare och använt Google Reader, Powerpoint o.s.v. var det mesta bekant för mig sedan tidigare. Men det är ju alltid bra med lite repetition.
Second Life, däremot är ganska nytt för mig. Jag var in där en gång tidigare men nu fattar jag lite bättre hur det fungerar. Det ska bli intressant att gå på föreläsning!
Hur som helst, det har varit en intensiv dag och nu ska det bli skönt att ta lite ledigt.
Second Life, däremot är ganska nytt för mig. Jag var in där en gång tidigare men nu fattar jag lite bättre hur det fungerar. Det ska bli intressant att gå på föreläsning!
Hur som helst, det har varit en intensiv dag och nu ska det bli skönt att ta lite ledigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
