söndag 22 februari 2009
pust.
Idag har jag jobbat vilt med vårt grupparbete om folksonomier och samtidigt också gjort veckans uppgifter. Det har varit en lång dag. Nu ska jag göra något annat...
Facebook revisited
Vi skulle också söka upp bibliotek på ett socialt nätverk och som jag nämnde tidigare har mitt lokala bibliotek nyligen gått med i Facebook. Jag tänkte därför att jag skulle studera deras sida lite närmare. Sidan är av modellen "pages", dvs man kan bli ett "fan of" Mariehamns stadsbibliotek, vilket jag naturligtvis har blivit!
På deras sida hittar man kontaktuppgifter som adress, öppethållningstider, länkar till webbsidor (inklusive opac och blogg). Här finns även events, för tillfället Mariehamns litteraturdagar. Det finns bilder från biblioteket och på "The Wall" finns mera information om vad som händer på biblioteket. Här kan man naturligtvis också själv skriva om man har något som man vill föra fram.
För tillfället har biblioteket 49 fans (idag söndag kl. 18.20). Men sidan har inte funnits särskilt länge. Jag fick information om att sidan skapats via bibliotekets blogg (13.2.2009), som jag prenumererar på i google reader.
Vårt bibliotek har under den senaste tiden förnyat sig och jag ser detta som ett steg i den processen. Man vill synas i nya sammanhang och visa att man finns. Eftersom alla som väljer att bli medlem i denna biblioteksgrupp automatiskt får meddelanden när något händer på sidan är det ett effektivt sätt att få ut information till den del av biblioteskkunderna som regelbundet är inne i Facebook.
Jag tror inte att det kräver speciellt mycket tid att upprätthålla en sida av det här slaget. Facebook är lättanvänt och när man väl har gjort den är det bara att uppdatera och lägga in nya händelser. Sedan kan det ju kanske vara intressant att gå in med jämna mellanrum för att se om någon har skrivit och kommenterat något på "The Wall". Här kan ju kunderna på ett enkelt sätt kommentera det som händer på biblioteket.
Jag ser egentligen inga direkta faror med att ha en sådan sida på Facebook, men jag är inte heller en sådan person som tycker att webben är "farlig";) Säkert kan man missbruka sidan på något sätt, men jag kommer inte på några exempel just nu.
På deras sida hittar man kontaktuppgifter som adress, öppethållningstider, länkar till webbsidor (inklusive opac och blogg). Här finns även events, för tillfället Mariehamns litteraturdagar. Det finns bilder från biblioteket och på "The Wall" finns mera information om vad som händer på biblioteket. Här kan man naturligtvis också själv skriva om man har något som man vill föra fram.
För tillfället har biblioteket 49 fans (idag söndag kl. 18.20). Men sidan har inte funnits särskilt länge. Jag fick information om att sidan skapats via bibliotekets blogg (13.2.2009), som jag prenumererar på i google reader.
Vårt bibliotek har under den senaste tiden förnyat sig och jag ser detta som ett steg i den processen. Man vill synas i nya sammanhang och visa att man finns. Eftersom alla som väljer att bli medlem i denna biblioteksgrupp automatiskt får meddelanden när något händer på sidan är det ett effektivt sätt att få ut information till den del av biblioteskkunderna som regelbundet är inne i Facebook.
Jag tror inte att det kräver speciellt mycket tid att upprätthålla en sida av det här slaget. Facebook är lättanvänt och när man väl har gjort den är det bara att uppdatera och lägga in nya händelser. Sedan kan det ju kanske vara intressant att gå in med jämna mellanrum för att se om någon har skrivit och kommenterat något på "The Wall". Här kan ju kunderna på ett enkelt sätt kommentera det som händer på biblioteket.
Jag ser egentligen inga direkta faror med att ha en sådan sida på Facebook, men jag är inte heller en sådan person som tycker att webben är "farlig";) Säkert kan man missbruka sidan på något sätt, men jag kommer inte på några exempel just nu.
Artikel om Facebook
Veckans artikel Case Study 5: Libraries and Facebook (Jane Secker, 2008) strävar efter att undersöka Facebooks värde som ett professionellt networking-verktyg för bibliotekarier, att utforska tillgången på biblioteksrelaterade applikationer i Facebook och ge förslag på hur biblioteken skulle kunna använda Facebook.
Artikeln presenterar studien ochden litteratur som använts. Här får man läsa om varför olika personer använder eller inte använder Facebook, och hur det användas olika av olika personer.
Man presenterar också olika biblioteksrelaterade Facebook-grupper och sidor (pages).
I artikeln nämns att man inte undersökt Facebook Pages (introducerat år 2007) närmare, men att den här funktionen verkar vara mera användbar för bibliotek och andra organisationer. Den uppfattningen har jag också, via pages kan man bygga upp en profil för sitt bibliotek och de som väljer att bli "a fan of" får automatiskt meddelande när det händer något på sidan, t.ex. när en ny händelse sätts in. Om man vill använda Facebook för att informera låntagaren om olika händelser på biblioteket borde detta alltså fungera bra.
I artikeln presenteras också olika applikationer som man kan använda sig av. Av de som nämns är jag bara bekant med Books iRead, som nu heter Books weRead. Den applikationen använder jag på mitt Facebook-konto för att skiva in vilka böcker jag läser. Jag är dock tveksam till hur stor nytta biblioteken faktiskt har av dessa applikationer.
I slutet av artikeln ger man rekommendationer för hur man ska använda Facebook som bibliotekarie, men jag vet nu inte om det här ger någon ny information till mig som jag skulle kunna använda som bibliotekarie. Det handlar ju inte om hur en bibliotekarie kan använda Facebook utan jag skulle mera kalla det allmän information: om hur man ställer in sin profil, hur mycket man ska skriva om sig själv och vem man ska acceptera som "sin vän". Det här känns som mycket självklar information för mig, men jag har ju också använt Facebook dagligen under en längre tid. Jag tycker inte att det alls ger information om hur man kan använda Facebook på ett bibliotek, vilket skulle ha varit intressant.
Artikeln slutar med att uppmana oss om att inte spendera för mycket tid på Facebook. Öh, ok, tack för tipset?!
Artikeln presenterar studien ochden litteratur som använts. Här får man läsa om varför olika personer använder eller inte använder Facebook, och hur det användas olika av olika personer.
Man presenterar också olika biblioteksrelaterade Facebook-grupper och sidor (pages).
I artikeln nämns att man inte undersökt Facebook Pages (introducerat år 2007) närmare, men att den här funktionen verkar vara mera användbar för bibliotek och andra organisationer. Den uppfattningen har jag också, via pages kan man bygga upp en profil för sitt bibliotek och de som väljer att bli "a fan of" får automatiskt meddelande när det händer något på sidan, t.ex. när en ny händelse sätts in. Om man vill använda Facebook för att informera låntagaren om olika händelser på biblioteket borde detta alltså fungera bra.
I artikeln presenteras också olika applikationer som man kan använda sig av. Av de som nämns är jag bara bekant med Books iRead, som nu heter Books weRead. Den applikationen använder jag på mitt Facebook-konto för att skiva in vilka böcker jag läser. Jag är dock tveksam till hur stor nytta biblioteken faktiskt har av dessa applikationer.
I slutet av artikeln ger man rekommendationer för hur man ska använda Facebook som bibliotekarie, men jag vet nu inte om det här ger någon ny information till mig som jag skulle kunna använda som bibliotekarie. Det handlar ju inte om hur en bibliotekarie kan använda Facebook utan jag skulle mera kalla det allmän information: om hur man ställer in sin profil, hur mycket man ska skriva om sig själv och vem man ska acceptera som "sin vän". Det här känns som mycket självklar information för mig, men jag har ju också använt Facebook dagligen under en längre tid. Jag tycker inte att det alls ger information om hur man kan använda Facebook på ett bibliotek, vilket skulle ha varit intressant.
Artikeln slutar med att uppmana oss om att inte spendera för mycket tid på Facebook. Öh, ok, tack för tipset?!
söndag 15 februari 2009
Bibliotek på Facebook
Jag märkte just att mitt lokala bibliotek nu finns med i Facebook. Jag blev genast "a fan of"!
Tagging, Folksonomy & Co
Veckans artikel behandlar tagging och folksonomier: Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of manual Indexing? av Jakob Voss (2007). Artikeln beskriver tagging och hur det fungerar, d.v.s. att det handlar om hur vanligt folk nu själva indexerar på nätet. Fenomenet har blivit allt mer populärt och antalet webbsidor som stöder tagging har ökat snabbt sedan 2004. Exempel på sådana hemsidor är delicious, reddit, digg, flickr och olika bloggsidor.
Artikeln innehåller ett långt avsnitt med referenser till olika studier och arbeten som har gjorts om ämnet, vilket i och för sig kan vara intressant och nyttigt, men det är skrivet på ett sätt som åtminstone jag tycker känns lite oöverskådligt.
Voss fortsätter med att förklara indexeringsprocessens two steg: konceptanalys och översättning (fritt översatt). Han behandlar också problem som uppstår när man inte använder en kontrollerad vokabulär, t.ex. synonymer, homonymer etc.
Voss anser att gemensam tagging på nätet har bidragit till ett ökat intresse för manuell indexering. De webbsidor som tillåter tagging får många traditionella system att verka omoderna Han menar ändå inte att taggingen kommer att ersätta den traditionella indexeringen, men att den kan bidra till förbättring och innovation inom indexeringen.
Jag tycker inte att artikeln gav mig någonting nytt om ämnet direkt. Jag har läst en del artiklar om ämnet inför vårt grupparbete och har märkt att grundinformationen och idéerna verkar vara de samma i många av artklarna.
Artikeln innehåller ett långt avsnitt med referenser till olika studier och arbeten som har gjorts om ämnet, vilket i och för sig kan vara intressant och nyttigt, men det är skrivet på ett sätt som åtminstone jag tycker känns lite oöverskådligt.
Voss fortsätter med att förklara indexeringsprocessens two steg: konceptanalys och översättning (fritt översatt). Han behandlar också problem som uppstår när man inte använder en kontrollerad vokabulär, t.ex. synonymer, homonymer etc.
Voss anser att gemensam tagging på nätet har bidragit till ett ökat intresse för manuell indexering. De webbsidor som tillåter tagging får många traditionella system att verka omoderna Han menar ändå inte att taggingen kommer att ersätta den traditionella indexeringen, men att den kan bidra till förbättring och innovation inom indexeringen.
Jag tycker inte att artikeln gav mig någonting nytt om ämnet direkt. Jag har läst en del artiklar om ämnet inför vårt grupparbete och har märkt att grundinformationen och idéerna verkar vara de samma i många av artklarna.
måndag 9 februari 2009
my delicious!
Nu har jag fixat till en public page till mitt delicious-konto. Tyvärr har jag inte så många länkar att erbjuda ännu. Jag följde Mirvas exempel och prenumererade på taggar som kan vara nyttiga för kursarbetet, som för min del är folksonomier. Nu prenumererar jag så att säga på taggar om tagging till min google reader...
fredag 6 februari 2009
Jag och mina böcker
Nu har jag gått med i både LibraryThing och Shelfari! Så här vid första anblicken gillade jag Shelfari bättre. Sidan var upplagd på ett trevligt sätt. Nu gäller det bara att lägga in lite böcker...
torsdag 5 februari 2009
På tal om Shelfari...
...läste jag just en artikel om en stackare som inte lyckats avmarkera alla namn i sin G-mail-adressbok när han registrerade sig på Shelfari, vilket ledde till att han bjöd in sina 1500 "närmaste vänner" till tjänsten. Oops!
LibraryThing och Shelfari
Både LibraryThing och Shelfari är sociala nätverk för bokälskare. Jag sökte efter några artiklar på nätet och hittade bl.a. en artikel i New York Times från 2007 som behandlar LibraryThing: A Cosy Book Club, in a Virtual Reading Room av Anne Eisenberg. Artikeln förklarar fenomenet på ett enkelt sätt.
Det handlar helt enkelt om ett socialt nätverk kring din egen bokkatalog på nätet. Man kan bl.a. se vad andra har i sin boksamling och rekommendera böcker till varandra. LibraryThings skapare heter Tim Spalding och sidan har funnits sedan 2005.
Man får katalogisera 200 böcker utan kostnad men därefter får man betala lite för att använda servicen. Jag har inte gått med själv (ännu), men det verkar mycket lätt att använda. Man skriver in titel eller ISBN och boken söks fram, genom Amazon, Library of Congress eller någon annan öppen bibliotekskatalog. Man kan också tagga böckerna och söka liknande böcker med hjälp av detta.
Shelfari tycks vara en liknande tjänst, vilket jag läser i John Cooks Shelfari an online meeting place for bibliophiles. Detta är alltså också en webbplats där man får göra boklistor, skriva recensioner och rekommendera böcker till andra likasinnade. I Library Journal läser jag att Amazon har köpt upp Shelfari under 2008. Amazon är ju också känt för att låta användarna recensera böcker etc. Vilka skillnaderna mellan LibraryThing och Shelfari är (om det finns några) har jag ännu inte fattat. Jag antar att jag borde gå med för att se hur de ser ut...
På mitt facebook-konto har jag annars en liknande funktion, där jag kan skriva in vad jag läser, har läst eller vill läsa. Där kan man också recensera och rekommendera!
Det handlar helt enkelt om ett socialt nätverk kring din egen bokkatalog på nätet. Man kan bl.a. se vad andra har i sin boksamling och rekommendera böcker till varandra. LibraryThings skapare heter Tim Spalding och sidan har funnits sedan 2005.
Man får katalogisera 200 böcker utan kostnad men därefter får man betala lite för att använda servicen. Jag har inte gått med själv (ännu), men det verkar mycket lätt att använda. Man skriver in titel eller ISBN och boken söks fram, genom Amazon, Library of Congress eller någon annan öppen bibliotekskatalog. Man kan också tagga böckerna och söka liknande böcker med hjälp av detta.
Shelfari tycks vara en liknande tjänst, vilket jag läser i John Cooks Shelfari an online meeting place for bibliophiles. Detta är alltså också en webbplats där man får göra boklistor, skriva recensioner och rekommendera böcker till andra likasinnade. I Library Journal läser jag att Amazon har köpt upp Shelfari under 2008. Amazon är ju också känt för att låta användarna recensera böcker etc. Vilka skillnaderna mellan LibraryThing och Shelfari är (om det finns några) har jag ännu inte fattat. Jag antar att jag borde gå med för att se hur de ser ut...
På mitt facebook-konto har jag annars en liknande funktion, där jag kan skriva in vad jag läser, har läst eller vill läsa. Där kan man också recensera och rekommendera!
söndag 1 februari 2009
Biblioteksbloggar
Efter att ha läst Darlene Fichters artikel Why and How to Use Blogs to Promote Your Library's Services från 2003, kan jag, som många andra på kursen, konstatera att den känns lite föråldrad. Bloggar är inte längre något nytt fenomen och mycket av det som står i början av artikeln är sådant som känns självklart för mig.
I stället för att titta på länkarna till biblioteksbloggar som nämns i artikel sökte jag fram det lokala bibliotekets blogg för att se hur man gör här. Bloggar kan användas för många olika ändamål, men som Fichter också påpekar, tycker jag att det är viktigt att bloggen är välskriven och inspirerande. I sin artikel vill Fichter föra fram att bloggar är ett enkelt och billigt (ofta gratis) sätt för biblioteket att marknadsföra sig. Och det stämmer ju i och för sig men sedan gäller det att lyckas engagera kunderna också. Så, även om Mariehamns stadsbibliotek har en riktigt trevlig och intressant blogg tycker jag att det inte verkar vara så många kommentarer från utomstående (d.v.s. människor som inte tillhör inte personalen). Jag tror att det kan vara svårare att få läsare till sin blogg än att skapa själva bloggen. Här gäller det att vara kreativ.
I stället för att titta på länkarna till biblioteksbloggar som nämns i artikel sökte jag fram det lokala bibliotekets blogg för att se hur man gör här. Bloggar kan användas för många olika ändamål, men som Fichter också påpekar, tycker jag att det är viktigt att bloggen är välskriven och inspirerande. I sin artikel vill Fichter föra fram att bloggar är ett enkelt och billigt (ofta gratis) sätt för biblioteket att marknadsföra sig. Och det stämmer ju i och för sig men sedan gäller det att lyckas engagera kunderna också. Så, även om Mariehamns stadsbibliotek har en riktigt trevlig och intressant blogg tycker jag att det inte verkar vara så många kommentarer från utomstående (d.v.s. människor som inte tillhör inte personalen). Jag tror att det kan vara svårare att få läsare till sin blogg än att skapa själva bloggen. Här gäller det att vara kreativ.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
